Bildcollage från lovet so far...

...har tid med sådant nu när jag har min första lediga lovdag förutom julafton;)



Från vänster högst upp;

- Glöggkväll med de närmast sörjande
- Celebert beök i Dundrets reception
- Ett till celebert men ack rätt vågrätt återgett besök i samma reception av kvinnan, myten, legenden Ingela Ödeshöög
- Vår hölada på vår lilla söta äng i det vackra men ack så dunkla vinterlandskapet
- Elina njuter av sin festis
- Jag & Sårph1 kelar öppet utan att skämmas (fast vi borde)
- "Do you want some reggaeeeeeee????!!!!" Catti min granne har funnit sin identitet
- Besök hos broder i hans stuga i Granhult, en smula "UVS"
- Jag och ida efter lite alkoholintag på juldagen
- Elina äter...som vanligt när hon och jag umgås!;D här ser vi fyllepizzan som gastronomiskt fulländad avslutning på juldagens festligheter
- Getting prettier...;)
- Ät bara ät!!!mina popcorn blev INTE för salta!!! man behöver ju salt när man festas sa vi ju!?
- Tannenbaum oh tannenbaum...
- Schkåål!!!
- Bullar upp inför julaftonsfika
- Dra in potatisnäsan!!!
- Upphittat på restauranggolvet på Björnfällan - återfås mot beskrivning!
- Vacker vintervy från mitt lilla paradis i skogen
- Ett underverk till:)
- Och ännu ett... Familjen? I år tar JAG knäcken, jo just snyggt, första satsen brände jag och den andra kokade Linnea alldeles för lös och slibbig...

Nu är jag trött!;P

Dundrets hotellreception kokar av aktivitet...

...eller så inte...

Det är så dött att jag nästan vill ha tillbaka frukostarbetet av restaurangen....eller så inte...

...tur att Ingela Ödeshöög jobbar frukost så Ingela Zimhånsson har någon att snacka skit och utöva pedagogik på...

För dem som inte visste det så är ju, Ingela Zimånsson i egen hög persson, pedagogikprofessor och tillika fil. kand i förrvirring och yrsel på denna solförmörkade arbetsplats.

Nu kom Zerbhhan och hämtade sin börs som vi söp bort på juldagen, tur att han känner mig, killen med koll (eller rättare sagt de schyssta kollegorna;D)...Jag återkommer med mer info om detta, eventuellt...om tid finns....

...eller så inte...

Nu ringer Ödeshöög om hjälp, vad gör man inte för en "Ingela" i nöd!;D

(Information för de som inte vet; nästan alla på stället heter Ingela så jag och Catti har hakat på den trenden med våra nya coola Ingela-alter-ego;D

C YA!:)

Tillbaka på brottsplatsen!

...likt en seriemördare återvänder till scenen för dennes kriminella uppträdande har jag återvänt till mina hemtrakter.

Jag vaknade igår morse med skräck av att jag hade missat både frukost, morgonpromenad och uppsjungning och det tog ungefär 4,39 sekunder för mig att inse att jag låg hemma i min mjuka och skönpraktiska viloarrangering kreativt benämd bäddfåtölj.

Det känns lite läskigt - som att Strömbäck bara är en liten dröm som jag vaknat upp ifrån klockan 5 på morgonen för att slaviskt jobba något horribelt och brutet receptionsskift med frukostservering som grädde på moset (eller en vårta på blåmärket).

Snö av bara f@n!

Bred Gällivaredialekt!

Jobb på Dundret!

Faaamiiiljeeen!

Mina mongo-vänner + övriga!;)

Köra bil!

Skoter!

Mera snö!

Vårt traditionellt julpyntade hus i det idylliska vinterlandskapet.

Köttsoppa, blodpalt och julmat!

Snöskottning!

Motorvärmare!

Byn!

Jag kan fortsätta hur länge som helst med att glorifiera mina hemtrakters flärd och fröjd men tanken är dock att jag ska ägna mig åt lite snöskottning och kanske eventuellt hinna planera lite julbakande med lillasysteryster innan jag ska jobba ännu ett skift på Dundret som numera kallas Harrys. Julborden är inte lika succéartade längre, det kanske beror på att de saknar proffsunderhållningen från de två senaste åren!;)

De sista dagarna på skolan var väldigt lugna - lite som en mental rehab och nedvarvning efter helgens, veckans och hela terminens tokuppladdning för julshowen.  Det var mestadels utvecklingssamtal vilka gick jättebra för min del. Lärarna var jättenöjda med mig och jag fick så mycket beröm att jag kan leva hela lovet på de orden. Jag ska dock bli ännu bättre, både som artist och som arbetskamrat (det förtjänar min underbara klass)!:) Jag tror dock att det är fler än jag i klassen som känt sig slut i både kropp och själ.

Det är som att man laddat ett batteri så med så mycket energi att när man väl sätter in det i den lilla antika bandspelaren som frenetiskt spelat igenom både A och B sidan med mer eller mindre avancerad stämsångsarrangerad julmusik totalt 4 gånger så luktar det lite bränt och den lilla bandspelaren känner sig i behov av en lätt teknisk renovering.

Att bara sitta och hänga i matsalen utan att tänka på hur man ska "effektivisera den kvarvarande halvtimmen av lunchrasten", att jupyssla, att ta en kopp kaffe till fikat, kolla film och bara dega, äta godis och lussebullar, sova lite längre på morgonarna, att hinna chilla lite och bara vara - det är sådant jag inte brukar hinna med annars så det var välbehövliga dagar för att inte rusa in i lovet i 180 knyck och sova sig igenom alla lediga dagar i total utmattning.

Jag saknar redan mina små päronfikusar!

Här är dock endast ett urval av Er pga mitt icke så omfattande mobilkameragalleri.
(Jag fick karva som
f@n för att få ut snushelv3t3t från Emelies lilla orala mynning)
Chokladbollarna Pontus fick var obarmhärtigt vackra. Bör nämnas att det var en dubbel sats som skulle ge sammanlagt 50 stycken små nätta chokladnjutningar. Nedan ser ni resultatet - kanske inte så kvantitativt men ack så vackert.



Det blev 8 stycken...plus en väldekorerad blaffa...

Fin skit!

Jag kommer att jobba en del uppe på Dundret. Bra med lite cash, särskillt eftersom jag får behålla min gamla fina goa lön jag arbetat för. Tror dock att jag kommer hinna vila upp mig i alla fall. Juldagen ska jag bara jobba after-ski några timmar (den dubbla lönen gjorde att jag som den lite schizofren-light-fascist jag är inte kunde hålla mig) men sedan ska jag (som jag formulerade mig för Johanna till hennes stora häpnad över hennes pluggiselevs uttryck) SUPA SKALLEN AV MIG!!! ...elleråtminstone, för en gångs skull, gå ut på en storhelg och umgås med mina små vänner. Jag ser fram emot det, det var ett taaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaag sen;)

Hoppas alla får ett välgött jullov och att tomten klappar till just Dig!


Faaamiiiljeeen invaderar Strömbäck!

Då var det då dags, såsom hela den lilla idylliska bullerbyn hade bävat för den anskrämliga ankomsten av familjen Lundmarks syndigt kulturtörstande själar.

Mor, storasyster med Figaro-Senior, Sårphen och Goggsone hade alla tryckt in sig i mitt lilla rum för att våldschocka mig efter fredagens härliga föreställning. Som tur var skulle jag bara behöva husera min mor som ett gömt flyktingbarn sovandes på en skumgummimadrass tryckt mot det härligt 70-talsbruna golvet. Eva erbjöd så gulligt en tältsäng att sova på men då min mor har en lätt (men oerhört funktionabel) släng av narkolepsi så tyckte hon inte att det skulle behövas...

Som de energiska och hyperaktiva arbetsmyrorna jag och min mor är började vi genast flytta tavlor och spika upp ljusstakar. När vi just skulle till att spika fast den sista tavelkroken så hör vi ett diskret knackande uppifrån Eva...vi tittar på klockan och SE DÄR - den var redan kvart över 11 och därmed hög tid för vanligt folk (jag och mama ej inräknade) att ligga och snusa i sängen. Jag ursäktade oss så fint till Eva på lördagmorgonen men det visade sig att hon i omtanke av min mors kära nattsömn hade knackat utan att veta att det var vi själva som hade fullt upp med en "Renovering Light á la Lundmark".

Efter 9 timmars någorlunda sammanhängande sömn (vilket är dubbelt så mycket som min tidningsbärande moder är van vid) fortsatte vi med att fålla finbyxor och sy fast de byxknappar som flygit sin kos när jag under "Piff & Puff goes All I Want For Christmas"  likt en gravt överviktig spyfluga fastnar i en spindels förrädiska nät kommit för nära det finlandssvenska yrvädrets svartvackra klänning.

Mellan föreställningarna på lördagen hade även systeryster tagit sig ut till Strömbäck endast för att hedersamt ära mig en smärre ockupation av mitt lilla badrum.



Så här ter sig ett standardexemplar av vår ras, vi förekommer dock i lite olika ålder och kön.

Det finns ju en anledning till att man är som man är...

Det var jätteroligt när de kom men nästan ännu roligare när de for! Moahahahaha!!!



Näääää...det var riktigt trevligt med lite familjebesök, ser dem dock igen om några dagar!:)

"När jag fick stå och showa för familjen kändes det på något sätt som att jag förde samman mitt liv hemma med mitt nya liv på Strömbäck samtidigt som jag verkligen insåg att jag äntligen är på väg mot den dröm jag haft sen jag var väldigt liten - Att stå på scen! Det känns som att hela jag ramlade på plats en smula extra."

Säga vad man vill om min fulkulturella famlij men är det något de försår sig på då är det vad som är bra och dålig underhållning - De var helnöjda med showen och tyckte det var riktigt proffsigt gjort!:). De led inte ens under Oh Holy Night (som förövrigt blev mycket stabilare med komp till - bra jobbat killar...och Bengt förstås)

Jag visade min kära mor runt på skolan och i de andra internaten och hon förstod genast varför jag trivdes!;)

Julshowen verkar bara bli bättre och bättre för varje föreställning och jag har bara roligare och roligare. Har nog aldrig njutit så mycket av att stå på scen som nu!:)

Vi fick förra klassens fulla stöd under matinéföreställningen och det kändes underbart!:) Det var starkt att se dem sitta tårögda under Christmas Lullaby - de förstår säkert vad vi går igenom eftersom de gjort precis samma sak. Deras beröm värmde enormt mycket. TACK!:)

Jag älskar livet när jag får leva det som jag lever det nu - när jag får göra det jag älskar med underbara människor omkring mig!

Nå morsan tyckte det var så jobbigt att koka kaffe i kastrull så hon köpte en sådan där kaffepressmodell som hon genast fick ta med sig hem med risk för att tillgängligheten skulle ha förvandlat mig till en slaviskt svagsint kaffedrickande koffeinnarkoman - och det vore ju fruktansvärt!;)

Nä nu ska jag nog käka lite lunch och sedan blir det nog en liten powernap innan jag ska börja försköna mig inför kvällens estetiska juleufori...

Har vi nå kul då MA???!!!

;)

Dagen med stort D!

Så...

...DÅ VAR DET ALLTSÅ DAGS!!!

...ikväll smäller det...

...poff...

Känns faktiskt bra, jag tror alla är kolossalt taggade likt en kanelbulle som hoppat studsmatta på ett piggsvin med lite för mycket viagra i blodomloppet...

SVÅRT PARTY LIXOM!!! (som cocoscorven herself skulle ha uttryckt det på hennes söta lilla stockholmska)

Vi hade genrep igår och det kändes faktiskt helt OK. Men man är ganska slut i rösten efter alla förkylningar och liknande som dessutom fått utstå plågsamt akrobatiska sånginsatser och dylikt...

Publiken bestod av elever och lärare på skolan som verkade helnöjda trots några missar och en del falsksjungningar:)

Emelie hade gjort mig så vacker och färgat mitt hår i onsdags:)








"Köp det här förbannade schampot så lovar jag att du kommer bli groteskt vacker din otacksamma kundj@vel!!!"

Vi hade improvisationsteatersportsföreställning i morse med klassen.

SVÅRT FAB!!!

Carl sa att det var den bästa teaterimprovisationsföreställning han beskådat!!!:)

...och han har nog sett en hel del!;)

Vi fick se;
  • Underbara simbassängsscener med synskadade, kåta och förvirrade känslor. ..
  • Sportreferat av VM i snygghet mellan Afrika och Asien...
  • Sitta/Stå/Ligga på en krog i absolut spontanitet...
  • Die-Game (vem vann?;))
  • Deckargåtan där en konstsimmare hade mördat på en kyrkogård med ett smörpaket...

JAG ÄLSKAR TEATERN PÅ MA!!!

Nu ska jag gå och äta lunch men innan dess ska jag publicera ett litet YouTube-klipp på en av Gällivare Kommuns allra mest betydelsefulla kulturpersonligheter - han heter Bengt.

Jag säger inte mer än så;)



Jag känner mig stolt över att vara Gällivare-bo!;D

Jag får riktigt hemlängtan av att höra hans dåliga humor som till stor del baseras på låga ordvitsar samt hans överviktigt überfeta och helt underbara gällivaredialekt.

SVÅRT GÄLLIVARE!!!:)

Nu ska jag äta lunch!:)

Tänk vad 11 timmars sömn kan åstadkomma...

...det kan nästan kurera en feberförkylning...

Wow...

Nu ska vi repa "Oh Holy Shit" med gosskören...

Intonera högt mina lakritslackerade skumtomtenissar...

Ännu en dag på jobbet..

Idag fick de små musikalpojkarna lära sig att använda det dyra sminket de duktigt införskaffat sig...

Så här blev mitt resultat (själv tycker jag att jag blev skrämmande lik Linnea (min lillasyster))



Här är jag fotad i Sannas lilla krypin i skenet av min mobilkameras likbleksblå pixelljus

Vad har man mer gjort idag då...tänka efter....HMMM....

Ja just det ja!

Jag, Isak, Hanna och Jennifer åkte ju in till stan för att handla...

...mat...

...och rouge...

...det var väldigt halt ute...

"- Behöver ni hjälp?"
"- Nääee, vi väntar på någon...(!?!)"

Vi hade inte hunnit tvätta bort sminket så där satt vi i 45 graders lutning lite sporadiskt malplacerade i den idylliska vinterlandskapsbilden.

Sanna min visa lilla gullegris har någon gång skrivit i sin blogg att hon tror Gud (alltså inte Johanna utan han den stora heliga och omtalade ovan molnen(nej inte Tomten heller)) finns i Strömbäck också...

Jag tror att om Gud finns någonstans så finns han tamefan här!

Tusen tack till alla berörda, ni har alla en plats i tacktexten som kommer i slutet av intrigmusikalen...

Sen bytte jag och Jakob däck på Emelies bil - vi tyckte liksom att det passade sig...

Viktigt när man byter däck är att man skruvar bultarna åt höger när de ska skruvas fast. Låter kanske väldigt självklart men det finns faktiskt anledningar till att just dessa 2 malmfältare lämnat sina industrihålor för att hänge sig åt något så icke-agrart som musikalartisteri...

Vi applicerar hellre rougen med en lätt cirkelformad rörelse i våra estetiska och uttrycksfulla ansikten.

Alla skavanker går dock inte att dölja med concealer - särskillt inte på bilar...

Jag avslutar det hela med att citera Don's inledningsmonolog från "Singing In The Rain" som jag gjorde audition med;

"Värdighet - alltid värdighet"

Alltså, om allt annat skiter sig så kan man åtminstone se j@vligt bra ut och ställa sig frågan;

"Hur snygg kan jag vara?"

Jag är man, jag är vacker och jag har (efter idag iaf) en sjuhelsickes hemlighet...

Kör försiktigt mina åkersorkar!

Orkesterrep i Dalkarlså

Dalkarlså ligger idylliskt beläget ute i skogen några mil norr om Umeå, lite som Strömbäck. När vi anlände dit stod vår kära fröken och viftade och ropade från ett stort gult hus åt sina små ankungar som duktigt hade hittat rätt...

Folkhögskolan var riktigt mysig och det kändes som att man rest tillbaka i tiden sisådär 50-100-150 år:)



Här poserar Hanna tidsenligt kyskt i samklang med den anrika interiören.


så fick vi då träffa orkestern...

...det gick bra, de var riktigt duktiga...

...vi hade fått stränga order om att uppföra oss moget och proffessionellt då förra klassen inte riktigt lyckats med just detta...men det lyckades vi med rätt väl tycker jag:)

Däremot insisterade vår kära fröken på att de fingerflinka musikerna skulle ansöka om nattviste hos våra kvinnliga klasskompisar under julshowshelgen...hon har väl ett ansvar för att det avlas fram nya musiker och musikalartister med de rätta gomlyftsgenerna i det durskaleflytande bäbisblodet...

Vissa låtar kändes väldigt logiska med ett komp som inte bara bestod av en CD-skiva eller möjligtvis Bengts pianospelande...

Mina största problem just nu handlar om hur jag ska lyckas snabbfålla upp mina svarta finbyxor och hur jag ska reda mig utan rougeborste då familjen inte kommer ner förrän sent på fredagkväll...hmm...

En till...hihihi...

Hohohohoho....

Det här är verkligen vad som utvecklat (eller invecklat) min och många i min omgivnings sjuka humor hemma i Sakajärvi...

Hahahaha.....

Måste bara publicera ett avsnitt till (precis Hanna, det är inte riktigt avsnitt utan snarare fristående noveller i en stor betydande och finkulturell antologi).

Härmed presenterar då Zajmhån Productions feat. Mongo Bio AB nästa stora kioskvältare;

Tataaaaaa!!!

Super Mario Långben - Knarkträdet



Nu ska jag snart åka iväg med klassen för att träffa och repa med vår orkester som ska kompa oss på julkonserten.

Tillfredställer behovet av visuella upplevelser med att infoga en liten bild på min vackra klass i Stadskyrkan



Som ni ser så gömmer vi killar oss lite lätt, vi samlar kraft för att sjunga "Oh Holy Hästskit"...

Fler bilder finns på
www.musikalakademien.se

Peace on earth and mercy mild, fellows!

Världen är liten...

Glamour

Skilda världar

Nya tider

Sunset Beach

...och alla andra intrigspäckade såpor besudlade av relationskartor lika komplicerade som min hjärnas nervbanor...

Här kommer idén till den nya intrigfyllda succémusikalen...

Jag har som bekant en så kallad före detta syster eller liknande vid namn Sårphen.

I min klass har jag ju då lilla Sanna.

Denna lilla Sanna har någon kombinationsrelation av sambo och särbo till sitt ex. som idkar brottning på tävlingsnivå.

Han och Sårphen känner till varandra på grund av Sårphens historia i tävlingsbrottning.

OOOOOOHHH!!! vilken såpa!!! Nästan att jag och Sanna skulle skaffa oss ett hemligt kärleksliv för att sluta cirkeln, haha!;)

Vad musikalen ska kallas vet vi inte riktigt än men det vi vet är att den ska utspela sig på en VM-match i brottning under kalla kriget och att Sanna ska heta Svett-Sanna. Vi vet också att Tommy Körberg och David Hasselhoff ska spela de manliga huvudrollerna. Den andra kvinnliga rollen har vi ännu inte tillsatt men det lutar mot antingen Linda Bengtzing eller Charlotte Perelli!;D

Jag fick just reda på att det inte blir ngt DM för mig och Stina då hon byter klubb, hon ska ju flytta söderut den lilla parveln!:D Jag börjar ångra att jag inte anmält mig till vinterlägret, känns nästan som att jag måste efteranmäla mig. Tittade på gamla lägerbilder på Mic-Teams hemsida och insåg hur mkt folk jag skulle vilja träffa och hur otroligt mycket jag saknar att ta en homo-sapiens av honkön i mina armar och...haha...trodde du ja...bugga av bara f*n såklart!:D

JAG ÄR SJÄLSLIGT NÄRD AV FULKULTUR!

Bugg- och rock- n rolldanser, schlager, krogrock...

Jag blir vild av sentimentalitet när jag skriver de orden...graor!!!

Seriöst alltså...

Det känns som att allt som hänt innan jag började på Strömbäck fått hamna i någon form av glömskan McDonalds-feta dimhölje...

Jag måste rådgöra med mor!:)

Avslutar med att bevisa att Mongo Från Yttre Rymden inte bara existerar i min sjuka fantasi...INGEN HÄR NERE HAR JU BESKÅDAT DEN FANTASTISKA KULTURSKATTEN!!!???!!! Lillis och Olle mina kära gamla bybor, var finns ni när jag för en gångs skull behöver ert mentala stöd i en diskussion!;D

Här kommer då en av mina favvisar - den blå psykeln:)

Imorgon blir det orkesterrep! Nu ska jag ladda med sömn!:)

...i mitt nystädade lilla krypin!;)

Storstädat...

Nu är det rent och fint i mitt lilla krypin och jag är redo att ta emot besök av familjen nästa helg, vill ju inte att de ska dö i astmaattack av alla söta små dammråtor som huserar i skrymslen och vrån.

Ska försöka orka mig till gymmet nu hade jag tänkt...

En tämligen repig dag...

...avsevärt mycket repigare än mina utnötta gamla schlagerskivor som vi utan större angenämt resultat gång på gång försökt spela upp i skolans gyms lätt inkompetenta stereo...

Så var det då dags...som vi hade bävat för denna dag...EN HELDAG JULSHOWSREPANDE!!!

Buuh så läskigt...

Mycket stod på spel denna halkiga fredag och insatserna var höga. Det handlade om vår planerade vilolördag som skulle spenderas i syfte att formtoppa till under nästa vecka. Det handlade om ensemblens energi som skulle graderas på vår kära koffeinsnusmumrikpedagoginnas kritiska och svårförnöjsamma sugighetsskala. Det handlade om aktivitet på scenen, aktivitet fram och bak, placeringar av oss själva och små söta vokaler. Det handlade om liv och död helt enkelt!

Spänningen var enormt påtaglig och hängde i luften som ett gigantiskt gomlyft innan belt i höga c. Hur skulle det gå?

Åt helvete?

Ack, nej...det tedde sig väl!:)

Vår kära ensemble och våra duktiga dans- och sångfröknar skötte sig väldigt bra (icke att förglömma DJ Ante) så den på lördagen planerade tvångstortyren för justering av produktionens sugighetsnivå decimerades till blott en timmes formationsfascism till mina vilodagshelgande klasskamraters ystra lättnad.

Kändes skönt, så som vi frenetiskt har repat stämmor, texter, formationer och danssteg med lärare och Captains av olika färg, form, kön och pedagogik. Det känns som at det mesta börjar sitta i kropp och psyke (på gott och ont). Man kan nästan börja se svaga tendenser av försök till lite tanke och uttryck där man står och idkar någon spasmliknande form av scenisk fysik i flock med 16 andra flummiga estetsjälar.

Efter repet begav sig klassen till Umeå för att handla medan jag ringde mor, betalade hyran och bröt tvångsvilan med ett härligt styrketräningspass för mina beniga ben. Det var kul!:)



Hedvig bjöd mig på middag idag och hon var riktigt duktig på att laga mat till hennes egen stora förvåning!:)

Efter denna njutbara måltid begav vi oss till Kalkstenen där det dracks glögg och umgicks i största allmänhet. Det härliga med studentliv och internatboende är alla spontana budgetlösningar på vardagliga problem. Här ser vi hur och ur vad Emanuel njuter av sin slurk glögg.



Mycket riktigt - en äpplemosburk (man fick inte dricka ur ena sidan av burken för då smakade det visst äpplemos). I höger hand håller han en egentillverkad sockerkringla. Duktigt gjort! De var goda!:)

I torsdags kollade vi Sunes Jul och åt gröt på Café Strömbäck - Det var jättemysigt! Rudolf Andersson måste nationalhelgas som kulturminne i all evighet, han är så pinsamt svensk så det sjunger om det - närmare bestämt Stilla Natt vilket är en av familjens viktiga jultraditioner:) (det får vi uppleva i första avsnittet).

Kom och tänka på min egen familj när jag pratade med mama. De är alltför goa. Ska nog drista mig till att bjuda på ett foto av mig och mina systrar som trots att det är lite fult i kanten äras att pryda botten på detta lilla blogginlägg.

PS. FOTA MIG FRÅN MIN SNYGGA SIDA!

FAAAMIIILJEEEN!!!




Konstverket kallas "Halvt Familjeporträtt" just eftersom hälften av familjen inte finns med på bilden. Till vänster ser vi dock Aftonbladets Sportbilaga från någon gång i februari 2007 samt delar av min mosters vardagsrumssoffa i hennes lägenhet i Kiruna.

Nu ska jag sova till imorgon - låter logiskt och bra.


Klassens första gig!:)

Jag vaknade på morgonen som vilken vanlig dag som helst, lite så där halvt utvilad. Vi sjöng upp på ensemblen och genrepade våra sånger inför vår största happening hittills...

...tamtamtamtam...

...(virvel)...

...TATAAAA!!!!!

KONSERT FÖR UMEÅ KOMMUNS AKTIVA SENIORER

Vårt genrep gick väl sådär, och vår genomsjungning av "Oh Holy Night" lät så brutalt illa att jag inte ens skulle vilja erbjuda min värsta fiende att torteras av de disharmoniserande, kvidande och djävulsliknande icke-klanger som frambringades ur våra o-intonerade och icke-GI-placerade struphuvuden. Det kändes som en mardröm där allt går i slow-motion och hur mycket man än springer (sjunger och försöker hålla intonationen) så kommer det stora fantasifostret till monster ikapp och sätter tänderna i en just precis i uppvakningsögonblicket (det skriker av sur falskhet i vår kära herrkör).

Jag kände mig ärligt talat riktigt livrädd!

Klassen gjorde sig så fin som vi kunde (som om det skulle kompensera för falsksång;)) och sedan bar det av mot Stadskyrkan i Umeå. Jag hade förväntat mig en liten samling hurtiga tanter och farbröder som i bästa fall kanske fyllde upp de två främsta raderna i kyrkan men mina fördomar blev glädjeligen ej besannade då hela kyrkan var fullsatt av ystra små lliv närmare döden än livet.

Gamla människor är så spontana och kärleksfulla, de var en underbar publik!



 

Här är ett större fragment av klassen med bihang verklighetsskildrade av min något lätt okvalitativa mobilkamera.



De lyste upp i total eufori varje gång vi sjöng något de kände igen, och när vi sjöng något de inte kände igen eller när vi t.ex. smällde av våra gudsförbarmade och själsligt nersvärtade jazzversion av "Jingle Bells" log de ännu mer.

Helt underbart!:)

Tänk att Johanna kunde spela så vackert under kollekten, det hade man inte kunnat tänka sig!:)

Ledartanten fick gått vänta på sin tur att tala - det var ju en konstnär i aktivt skapande som ägde fokus!:)


Kyrkor är så vackra kring jul...man känner verkligen av sann julstämning...



Sååååå....

Då var det då dags för "Oh Holy Häst"...(?!?)...

Så fantastiskt stimulerande att framträda efter tjejernas KLOCKRENA "God Rest You Merry Gentlemen"...ehehe...

SUCK

Min nervositet (eller rättare sagt dödsångest) var så påtaglig att den gav sken av att min bröstkorg befann sig under en ångvält och att en koloni med vasstandade pirayor hade inflyttningsfest i mina arma abdominala håligheter.

Johanna skötte det riktigt proffsigt med sin avdramatiserade presentation och sedan var det obromsbara tåget mot dödsriket igångpuffat, fullpackat med små tenorer och basar som inte visste bättre än att stå där de stod och sjunga det de skulle sjunga...

Doh, doh doh doh...

Emanuels mix fungerade, vi i tenor-2orna lät iallafall inte som 35 olika röster, alla sjungandes i egna tonarter och rytmer, vi intonerade inte så brutalt illa så stackars lilla Isak slapp ta toner under gränsen för vad som är mänskligt, och lilla jag beltade på som om det gällde liv och död.

Det lät faktiskt helt OK!:)

Men då hade vi också pianokomp, det tackar vi gud för...eller rättare sagt Johanna (eh...hmm....är inte det samma sak?;D)som spelade och Madde som duktigt vände papper!:)

De aktiva seniorerna var jättenöjda och sa att vi var den bästa underhållningen de någonsin haft!:)

Efter föreställningen blev det lite shopping. Bland annat så skulle det handlas smink. Det måste ha varit riktigt underhållande att se ett gäng vilseledda musikalpojkar på vandring i make-up-världens förädiska skönhetsträsk.


Här ser vi hur de tre vise männen kritiskt granskar produkterna de snart ska köpa.


 
Nu har klassen blivit ordinerad tvångsvila!


Det känns oerhört drygt...särskillt eftersom torsdagar är mina träna-träna-träna-öva-dagar.

Men å andra sidan så skulle konditions- eller styrketräning försvaga mitt immunförsvar vilket inte skulle kännas roligt. Ska försöka äta, dricka och sova ordentligt. Hittills går det bra!:)

Vi har haft gehörsprov idag. Det gick bra! Har nog en del fel men förhoppningsvis inte så många, det känns inte som det iaf. Mitt segnotecken saknade dock ett litet streck, haha!:)

Nu ska jag göra litte nytta istället för att hänga här!

Ha en riktigt liten sext kära musikalvänner (m.fl).


JuUuL... JuUUuL...

....Stråååååååållllande juuuuulllll!!!

Vi fetter på med våra julsångshästbiffar i 180 knyck hela dagen lång. Tänk att det kan låta så vackert, och framförallt så falskt, när vår kära klass ska bilda ton. Överhuvudtaget så går det framåt och jag är inte det minsta orolig för att det kommer att bli jättekul!:)

Vår kära dansfröken har köpt en ny väckarklocka - hon försov sig nämligen i morse.

vilken tur att klassen kan genomföra ett konstruktivt rep på egen hand. Har nog aldrig hänt att jag under min skoltid lyckats uppleva en icke-lärarledd lektion som inte utmynnade i totalt kaos eller plötslig decimering av klassens kvantitet.

Yeeey!

Teaterlektionerna är helt underbara! I LOVE IT!:)

Avrundar lite småkommersialistiskt med lite smygreklam för vad hela mitt liv har handlat om sen lovet och kommer att handla om fram till och med jullovet.

Ät ordentligt o ni skräpmatsfödda vilseledda själar i nutidens osunda kostlandskap!




December!

Måndagen den 1 december


Så var det då äntligen dags att ystert hälsa vår kära vän den fromma julmånaden December. Detta kan göras på många olika sätt.

Jag bestämde mig för att försova mig in i vår heliga juletid. Jag ställde klockan på 06.20 men av någon gudsförgäten anledning så kan jag inte ha klivit upp direkt, oavsett hur mycket jag trodde att jag gjorde det, för när jag knackade på hos Hedvig för vårt dagliga morgontraskeri så var klockan helt plötsligt 7 och VIPS sa det bara så hade jag trollat bort en hel morgonpromenad. Ett väldigt angenämt konststycke som vilken professionell magiker som helst hade avundats i sin egen gröna höghet.


 Så här såg Heddan ut när jag knackade på:)

"Heddan! Jag har råkat försvova mig!"

Tänk att dans och sång synkroniserat kan bilda ett sådant underbart fyspass, helt f*cking amazing lr nåt.

Teater är alltid lika kreativt för en blivande musikalartists inplastade tänkarsjäl. Att spela lycklig idiot i "Deckargåtan" är alltid lika förlösande. Toalettvakt på bussen med flugpapper - WTF?:O

Skönt att ensemblen gick bättre idag än förra veckan. Det börjar kännas lite säkrare inför nästa helgs julkonsert. Såsom vi har övat vore det ju dj@vulskt bittert om det sket sig på något litet ställe. Man ska akta sig för att vara för optimistisk - det finns alltid någon liten sadistisk småf@n till stämma som gud glömde.

Snart tänkte jag bege mig till danssalen för lite stepp och diverse mer eller mindre akrobatiska och graciösa infall av spasmiska rörelser men innan dess tar jag mig friheten att publicera några vackra pixelbaserade verklighetsskildringar från lördagens lussekattsbakande.



Som ni ser så var det mer än traditionella lussekatter utan också diverse lusseknölar, lusseamöbor samt ett par lusseembryon.





Självaste Lilla My var med och bevakade vårt bakande i sin alldeles egen charmigt arga finlandssvenska person.

Söndagens första advent firade vi med ett mysigt advetnsfikande i kalkstenen då vi njöt av våra mer eller mindre estetiskt riktiga GI-höjande kreationer i gult.

Peace out!;D

RSS 2.0