En tämligen repig dag...
...avsevärt mycket repigare än mina utnötta gamla schlagerskivor som vi utan större angenämt resultat gång på gång försökt spela upp i skolans gyms lätt inkompetenta stereo...
Så var det då dags...som vi hade bävat för denna dag...EN HELDAG JULSHOWSREPANDE!!!
Buuh så läskigt...
Mycket stod på spel denna halkiga fredag och insatserna var höga. Det handlade om vår planerade vilolördag som skulle spenderas i syfte att formtoppa till under nästa vecka. Det handlade om ensemblens energi som skulle graderas på vår kära koffeinsnusmumrikpedagoginnas kritiska och svårförnöjsamma sugighetsskala. Det handlade om aktivitet på scenen, aktivitet fram och bak, placeringar av oss själva och små söta vokaler. Det handlade om liv och död helt enkelt!
Spänningen var enormt påtaglig och hängde i luften som ett gigantiskt gomlyft innan belt i höga c. Hur skulle det gå?
Åt helvete?
Ack, nej...det tedde sig väl!:)
Vår kära ensemble och våra duktiga dans- och sångfröknar skötte sig väldigt bra (icke att förglömma DJ Ante) så den på lördagen planerade tvångstortyren för justering av produktionens sugighetsnivå decimerades till blott en timmes formationsfascism till mina vilodagshelgande klasskamraters ystra lättnad.
Kändes skönt, så som vi frenetiskt har repat stämmor, texter, formationer och danssteg med lärare och Captains av olika färg, form, kön och pedagogik. Det känns som at det mesta börjar sitta i kropp och psyke (på gott och ont). Man kan nästan börja se svaga tendenser av försök till lite tanke och uttryck där man står och idkar någon spasmliknande form av scenisk fysik i flock med 16 andra flummiga estetsjälar.
Efter repet begav sig klassen till Umeå för att handla medan jag ringde mor, betalade hyran och bröt tvångsvilan med ett härligt styrketräningspass för mina beniga ben. Det var kul!:)
Hedvig bjöd mig på middag idag och hon var riktigt duktig på att laga mat till hennes egen stora förvåning!:)
Efter denna njutbara måltid begav vi oss till Kalkstenen där det dracks glögg och umgicks i största allmänhet. Det härliga med studentliv och internatboende är alla spontana budgetlösningar på vardagliga problem. Här ser vi hur och ur vad Emanuel njuter av sin slurk glögg.
Mycket riktigt - en äpplemosburk (man fick inte dricka ur ena sidan av burken för då smakade det visst äpplemos). I höger hand håller han en egentillverkad sockerkringla. Duktigt gjort! De var goda!:)
I torsdags kollade vi Sunes Jul och åt gröt på Café Strömbäck - Det var jättemysigt! Rudolf Andersson måste nationalhelgas som kulturminne i all evighet, han är så pinsamt svensk så det sjunger om det - närmare bestämt Stilla Natt vilket är en av familjens viktiga jultraditioner:) (det får vi uppleva i första avsnittet).
Kom och tänka på min egen familj när jag pratade med mama. De är alltför goa. Ska nog drista mig till att bjuda på ett foto av mig och mina systrar som trots att det är lite fult i kanten äras att pryda botten på detta lilla blogginlägg.
PS. FOTA MIG FRÅN MIN SNYGGA SIDA!
Konstverket kallas "Halvt Familjeporträtt" just eftersom hälften av familjen inte finns med på bilden. Till vänster ser vi dock Aftonbladets Sportbilaga från någon gång i februari 2007 samt delar av min mosters vardagsrumssoffa i hennes lägenhet i Kiruna.
Nu ska jag sova till imorgon - låter logiskt och bra.
Så var det då dags...som vi hade bävat för denna dag...EN HELDAG JULSHOWSREPANDE!!!
Buuh så läskigt...
Mycket stod på spel denna halkiga fredag och insatserna var höga. Det handlade om vår planerade vilolördag som skulle spenderas i syfte att formtoppa till under nästa vecka. Det handlade om ensemblens energi som skulle graderas på vår kära koffeinsnusmumrikpedagoginnas kritiska och svårförnöjsamma sugighetsskala. Det handlade om aktivitet på scenen, aktivitet fram och bak, placeringar av oss själva och små söta vokaler. Det handlade om liv och död helt enkelt!
Spänningen var enormt påtaglig och hängde i luften som ett gigantiskt gomlyft innan belt i höga c. Hur skulle det gå?
Åt helvete?
Ack, nej...det tedde sig väl!:)
Vår kära ensemble och våra duktiga dans- och sångfröknar skötte sig väldigt bra (icke att förglömma DJ Ante) så den på lördagen planerade tvångstortyren för justering av produktionens sugighetsnivå decimerades till blott en timmes formationsfascism till mina vilodagshelgande klasskamraters ystra lättnad.
Kändes skönt, så som vi frenetiskt har repat stämmor, texter, formationer och danssteg med lärare och Captains av olika färg, form, kön och pedagogik. Det känns som at det mesta börjar sitta i kropp och psyke (på gott och ont). Man kan nästan börja se svaga tendenser av försök till lite tanke och uttryck där man står och idkar någon spasmliknande form av scenisk fysik i flock med 16 andra flummiga estetsjälar.
Efter repet begav sig klassen till Umeå för att handla medan jag ringde mor, betalade hyran och bröt tvångsvilan med ett härligt styrketräningspass för mina beniga ben. Det var kul!:)
Hedvig bjöd mig på middag idag och hon var riktigt duktig på att laga mat till hennes egen stora förvåning!:)
Efter denna njutbara måltid begav vi oss till Kalkstenen där det dracks glögg och umgicks i största allmänhet. Det härliga med studentliv och internatboende är alla spontana budgetlösningar på vardagliga problem. Här ser vi hur och ur vad Emanuel njuter av sin slurk glögg.
Mycket riktigt - en äpplemosburk (man fick inte dricka ur ena sidan av burken för då smakade det visst äpplemos). I höger hand håller han en egentillverkad sockerkringla. Duktigt gjort! De var goda!:)
I torsdags kollade vi Sunes Jul och åt gröt på Café Strömbäck - Det var jättemysigt! Rudolf Andersson måste nationalhelgas som kulturminne i all evighet, han är så pinsamt svensk så det sjunger om det - närmare bestämt Stilla Natt vilket är en av familjens viktiga jultraditioner:) (det får vi uppleva i första avsnittet).
Kom och tänka på min egen familj när jag pratade med mama. De är alltför goa. Ska nog drista mig till att bjuda på ett foto av mig och mina systrar som trots att det är lite fult i kanten äras att pryda botten på detta lilla blogginlägg.
PS. FOTA MIG FRÅN MIN SNYGGA SIDA!
FAAAMIIILJEEEN!!!
Konstverket kallas "Halvt Familjeporträtt" just eftersom hälften av familjen inte finns med på bilden. Till vänster ser vi dock Aftonbladets Sportbilaga från någon gång i februari 2007 samt delar av min mosters vardagsrumssoffa i hennes lägenhet i Kiruna.
Nu ska jag sova till imorgon - låter logiskt och bra.
Kommentarer
Trackback
