Ännu en dag på jobbet..
Idag fick de små musikalpojkarna lära sig att använda det dyra sminket de duktigt införskaffat sig...
Så här blev mitt resultat (själv tycker jag att jag blev skrämmande lik Linnea (min lillasyster))
Här är jag fotad i Sannas lilla krypin i skenet av min mobilkameras likbleksblå pixelljus
Vad har man mer gjort idag då...tänka efter....HMMM....
Ja just det ja!
Jag, Isak, Hanna och Jennifer åkte ju in till stan för att handla...
...mat...
...och rouge...
...det var väldigt halt ute...
"- Behöver ni hjälp?"
"- Nääee, vi väntar på någon...(!?!)"
Vi hade inte hunnit tvätta bort sminket så där satt vi i 45 graders lutning lite sporadiskt malplacerade i den idylliska vinterlandskapsbilden.
Sanna min visa lilla gullegris har någon gång skrivit i sin blogg att hon tror Gud (alltså inte Johanna utan han den stora heliga och omtalade ovan molnen(nej inte Tomten heller)) finns i Strömbäck också...
Jag tror att om Gud finns någonstans så finns han tamefan här!
Tusen tack till alla berörda, ni har alla en plats i tacktexten som kommer i slutet av intrigmusikalen...
Sen bytte jag och Jakob däck på Emelies bil - vi tyckte liksom att det passade sig...
Viktigt när man byter däck är att man skruvar bultarna åt höger när de ska skruvas fast. Låter kanske väldigt självklart men det finns faktiskt anledningar till att just dessa 2 malmfältare lämnat sina industrihålor för att hänge sig åt något så icke-agrart som musikalartisteri...
Vi applicerar hellre rougen med en lätt cirkelformad rörelse i våra estetiska och uttrycksfulla ansikten.
Alla skavanker går dock inte att dölja med concealer - särskillt inte på bilar...
Jag avslutar det hela med att citera Don's inledningsmonolog från "Singing In The Rain" som jag gjorde audition med;
"Värdighet - alltid värdighet"
Alltså, om allt annat skiter sig så kan man åtminstone se j@vligt bra ut och ställa sig frågan;
"Hur snygg kan jag vara?"
Jag är man, jag är vacker och jag har (efter idag iaf) en sjuhelsickes hemlighet...
Kör försiktigt mina åkersorkar!
Så här blev mitt resultat (själv tycker jag att jag blev skrämmande lik Linnea (min lillasyster))
Här är jag fotad i Sannas lilla krypin i skenet av min mobilkameras likbleksblå pixelljus
Vad har man mer gjort idag då...tänka efter....HMMM....
Ja just det ja!
Jag, Isak, Hanna och Jennifer åkte ju in till stan för att handla...
...mat...
...och rouge...
"- Nääee, vi väntar på någon...(!?!)"
Vi hade inte hunnit tvätta bort sminket så där satt vi i 45 graders lutning lite sporadiskt malplacerade i den idylliska vinterlandskapsbilden.
Sanna min visa lilla gullegris har någon gång skrivit i sin blogg att hon tror Gud (alltså inte Johanna utan han den stora heliga och omtalade ovan molnen(
Jag tror att om Gud finns någonstans så finns han tamefan här!
Tusen tack till alla berörda, ni har alla en plats i tacktexten som kommer i slutet av intrigmusikalen...
Sen bytte jag och Jakob däck på Emelies bil - vi tyckte liksom att det passade sig...
Viktigt när man byter däck är att man skruvar bultarna åt höger när de ska skruvas fast. Låter kanske väldigt självklart men det finns faktiskt anledningar till att just dessa 2 malmfältare lämnat sina industrihålor för att hänge sig åt något så icke-agrart som musikalartisteri...
Vi applicerar hellre rougen med en lätt cirkelformad rörelse i våra estetiska och uttrycksfulla ansikten.
Alla skavanker går dock inte att dölja med concealer - särskillt inte på bilar...
Jag avslutar det hela med att citera Don's inledningsmonolog från "Singing In The Rain" som jag gjorde audition med;
"Värdighet - alltid värdighet"
Alltså, om allt annat skiter sig så kan man åtminstone se j@vligt bra ut och ställa sig frågan;
"Hur snygg kan jag vara?"
Jag är man, jag är vacker och jag har (efter idag iaf) en sjuhelsickes hemlighet...
Kör försiktigt mina åkersorkar!
Kommentarer
Trackback
