Faaamiiiljeeen invaderar Strömbäck!

Då var det då dags, såsom hela den lilla idylliska bullerbyn hade bävat för den anskrämliga ankomsten av familjen Lundmarks syndigt kulturtörstande själar.

Mor, storasyster med Figaro-Senior, Sårphen och Goggsone hade alla tryckt in sig i mitt lilla rum för att våldschocka mig efter fredagens härliga föreställning. Som tur var skulle jag bara behöva husera min mor som ett gömt flyktingbarn sovandes på en skumgummimadrass tryckt mot det härligt 70-talsbruna golvet. Eva erbjöd så gulligt en tältsäng att sova på men då min mor har en lätt (men oerhört funktionabel) släng av narkolepsi så tyckte hon inte att det skulle behövas...

Som de energiska och hyperaktiva arbetsmyrorna jag och min mor är började vi genast flytta tavlor och spika upp ljusstakar. När vi just skulle till att spika fast den sista tavelkroken så hör vi ett diskret knackande uppifrån Eva...vi tittar på klockan och SE DÄR - den var redan kvart över 11 och därmed hög tid för vanligt folk (jag och mama ej inräknade) att ligga och snusa i sängen. Jag ursäktade oss så fint till Eva på lördagmorgonen men det visade sig att hon i omtanke av min mors kära nattsömn hade knackat utan att veta att det var vi själva som hade fullt upp med en "Renovering Light á la Lundmark".

Efter 9 timmars någorlunda sammanhängande sömn (vilket är dubbelt så mycket som min tidningsbärande moder är van vid) fortsatte vi med att fålla finbyxor och sy fast de byxknappar som flygit sin kos när jag under "Piff & Puff goes All I Want For Christmas"  likt en gravt överviktig spyfluga fastnar i en spindels förrädiska nät kommit för nära det finlandssvenska yrvädrets svartvackra klänning.

Mellan föreställningarna på lördagen hade även systeryster tagit sig ut till Strömbäck endast för att hedersamt ära mig en smärre ockupation av mitt lilla badrum.



Så här ter sig ett standardexemplar av vår ras, vi förekommer dock i lite olika ålder och kön.

Det finns ju en anledning till att man är som man är...

Det var jätteroligt när de kom men nästan ännu roligare när de for! Moahahahaha!!!



Näääää...det var riktigt trevligt med lite familjebesök, ser dem dock igen om några dagar!:)

"När jag fick stå och showa för familjen kändes det på något sätt som att jag förde samman mitt liv hemma med mitt nya liv på Strömbäck samtidigt som jag verkligen insåg att jag äntligen är på väg mot den dröm jag haft sen jag var väldigt liten - Att stå på scen! Det känns som att hela jag ramlade på plats en smula extra."

Säga vad man vill om min fulkulturella famlij men är det något de försår sig på då är det vad som är bra och dålig underhållning - De var helnöjda med showen och tyckte det var riktigt proffsigt gjort!:). De led inte ens under Oh Holy Night (som förövrigt blev mycket stabilare med komp till - bra jobbat killar...och Bengt förstås)

Jag visade min kära mor runt på skolan och i de andra internaten och hon förstod genast varför jag trivdes!;)

Julshowen verkar bara bli bättre och bättre för varje föreställning och jag har bara roligare och roligare. Har nog aldrig njutit så mycket av att stå på scen som nu!:)

Vi fick förra klassens fulla stöd under matinéföreställningen och det kändes underbart!:) Det var starkt att se dem sitta tårögda under Christmas Lullaby - de förstår säkert vad vi går igenom eftersom de gjort precis samma sak. Deras beröm värmde enormt mycket. TACK!:)

Jag älskar livet när jag får leva det som jag lever det nu - när jag får göra det jag älskar med underbara människor omkring mig!

Nå morsan tyckte det var så jobbigt att koka kaffe i kastrull så hon köpte en sådan där kaffepressmodell som hon genast fick ta med sig hem med risk för att tillgängligheten skulle ha förvandlat mig till en slaviskt svagsint kaffedrickande koffeinnarkoman - och det vore ju fruktansvärt!;)

Nä nu ska jag nog käka lite lunch och sedan blir det nog en liten powernap innan jag ska börja försköna mig inför kvällens estetiska juleufori...

Har vi nå kul då MA???!!!

;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0