Haaarrrlllååå!!!

Jag vaknade på morgonen som vilken vanlig dag som helst, lite så där halvt utvilad. Vi sjöng upp på ensemblen och genrepade våra sånger inför vår största happening hittills...

...tamtamtamtam...

...(virvel)...

...TATAAAA!!!!!

KONSERT FÖR UMEÅ KOMMUNS AKTIVA SENIORER

Vårt genrep gick väl sådär, och vår genomsjungning av "Oh Holy Night" lät så brutalt illa att jag inte ens skulle vilja erbjuda min värsta fiende att torteras av de disharmoniserande, kvidande och djävulsliknande icke-klanger som frambringades ur våra o-intonerade och icke-GI-placerade struphuvuden. Det kändes som en mardröm där allt går i slow-motion och hur mycket man än springer (sjunger och försöker hålla intonationen) så kommer det stora fantasifostret till monster ikapp och sätter tänderna i en just precis i uppvakningsögonblicket (det skriker av sur falskhet i vår kära herrkör).

Jag kände mig ärligt talat riktigt livrädd!

Klassen gjorde sig så fin som vi kunde (som om det skulle kompensera för falsksång;)) och sedan bar det av mot Stadskyrkan i Umeå. Jag hade förväntat mig en liten samling hurtiga tanter och farbröder som i bästa fall kanske fyllde upp de två främsta raderna i kyrkan men mina fördomar blev glädjeligen ej besannade då hela kyrkan var fullsatt av ystra små lliv närmare döden än livet.

Gamla människor är så spontana och kärleksfulla, de var en underbar publik!

De lyste upp i total eufori varje gång vi sjöng något de kände igen, och när vi sjöng något de inte kände igen eller när vi t.ex. smällde av våra gudsförbarmade och själsligt nersvärtade jazzversion av "Jingle Bells" log de ännu mer.

Helt underbart!:)

Tänk att Johanna kunde spela så vackert under kollekten, det hade man inte kunnat tänka sig!:)

Ledartanten fick gått vänta på sin tur att tala - det var ju en konstnär i aktivt skapande som ägde fokus!:)


Kyrkor är så vackra kring jul...man känner verkligen av sann julstämning...



Sååååå....

Då var det då dags för "Oh Holy Häst"...(?!?)...

Så fantastiskt stimulerande att framträda efter tjejernas KLOCKRENA "God Rest You Merry Gentlemen"...ehehe...

SUCK

Min nervositet (eller rättare sagt dödsångest) var så påtaglig att den gav sken av att min bröstkorg befann sig under en ångvält och att en koloni med vasstandade pirayor hade inflyttningsfest i mina arma abdominala håligheter.

Johanna skötte det riktigt proffsigt med sin avdramatiserade presentation och sedan var det obromsbara tåget mot dödsriket igångpuffat, fullpackat med små tenorer och basar som inte visste bättre än att stå där de stod och sjunga det de skulle sjunga...

Doh, doh doh doh...

Emanuels mix fungerade, vi i tenor-2orna lät iallafall inte som 35 olika röster, alla sjungandes i egna tonarter och rytmer, vi intonerade inte så brutalt illa så stackars lilla Isak slapp ta toner under gränsen för vad som är mänskligt, och lilla jag beltade på som om det gällde liv och död.

Det lät faktiskt helt OK!:)

Men då hade vi också pianokomp, det tackar vi gud för...eller rättare sagt Johanna (eh...hmm....är inte det samma sak?;D)som spelade och Madde som duktigt vände papper!:)

De aktiva seniorerna var jättenöjda och sa att vi var den bästa underhållningen de någonsin haft!:)

Efter föreställningen blev det lite shopping. Bland annat så skulle det handlas smink. Det måste ha varit riktigt underhållande att se ett gäng vilseledda musikalpojkar på vandring i make-up-världens förädiska skönhetsträsk.

Det känns oerhört drygt...särskillt eftersom torsdagar är mina träna-träna-träna-öva-dagar.

Men å andra sidan så skulle konditions- eller styrketräning försvaga mitt immunförsvar vilket inte skulle kännas roligt. Ska försöka äta, dricka och sova ordentligt. Hittills går det bra!:)

Vi har haft gehörsprov idag. Det gick bra! Har nog en del fel men förhoppningsvis inte så många, det känns inte som det iaf. Mitt segnotecken saknade dock ett litet streck, haha!:)

Nu ska jag göra litte nytta istället för att hänga här!