Gaaah!

Jag har alltid haft svårt för det här med att vara ledig, nu ska jag vara ledig ända till fredag då jag ska jobba lite extra på min ledigvecka. Det är ingen speciell helg så litte x-tra cash är inte fel. Blir mest uppstressad av ledighet. Särskilt när solen skiner. Man får aktivitetshysteri och MÅSTE gör en massa saker bara för att man kan, borde och för att vädret är så här fint sisådär 14 dagar per år. Då jobbar jag hellre. Att skylla på att man inte hinner för att man jobbar är en av de mest allmänt accepterade ursäkterna som finns för ens asociala beteende. Att man är trött fungerar åxå ibland. Sedan kan man alltid göra en massa saker hela tiden så man aldrig riktigt hör den där bekräftelsetörstiga lilla rösten längst in i själen. Jaga prestationer är ett finfint knep. Försöka fokusera på ytliga materiella ting är också tacksamt. Att ha en osund inställning till mat beror ofta på brist på kärlek eller självkänsla och därmed brist på kärlek till sig själv. Träning ger en massa härliga endorfinkickar som gör att man inte behöver tänka på annat än den fysiska tröttheten och träningsverken. Pengarna man får när man jobbar då? Ja dem lägger man på hög. Man kan ju inte slösa upp dem. Nej nej, spara ska man göra. Eller möjligen investera för framtiden. Då har man ytterligare en ursäkt för att inte komma sig för en massa trevligheter. Köper man något så är det väl också för att man ska må lite bättre för en stund. Och är det inte trevligt att alla hittar sig en livspartner. Det är väl strålande när ett plus ett blir 2? Så fantastiskt vad? Men jag då? Nej jag klarar mig. Jag har ju så mycket annat för mig. Jobb, skola, träning, övning m.m. så inte finns det tid för sånt inte. Onej. Ensam? Nej men herregud. Inte det. Jag har ju folk runtomkring mig hela tiden. Sen att man är lite paranoid det är väl bara sunt vad? Vem vet om din bästa vän smider onda planer bakom ryggen på dig och tjejen du flörtar med egentligen planerar terrordåd i din mosters garage. Flörta...där överdrev jag väl ändå? Nej någon måtta får det väl ändå vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0