Psykopat-Simon åker till Manhattan i sitt sceniska sinne...
Igår hade klassen årets första gemensamma sång. Det var ett kärt återhörande av mina utbildningsförvanters fonation och expressivitet. Många klassiker och en del nya nummer och särskillt på de förstnämnda hörde man avsevärda kvalitetsförbättringar både teknik- och uttrycksmässigt.
Jag skulle sjunga "Manhattan Madness" och som sig bör ställde jag mig bara rakt upp och ner och sjöng igenom den musikaliska kreationen innan det var dags för Johanna att edukativt gå lös på mitt sceniska hantverkande.
Hon slogs av den fullständigt briljanta idén att jag skulle vara en mentalpatient med tvångströja som hade syner i huvudet om Manhattan och allt man kunde se där, det var alltså storstadsstressen som gjort mig sjuk. Hon gav mig diagnosen paranoid psykopat med en lätt touch av schizofreni. Till en början höll jag på att skratta halsen av mig och jag såg framför mig hur Mary Hammond herself bevittnade detta och sakta men säkert adderade en munkavle till min i övrigt psykofarmatiskt riktiga beklädnad.
Jag försökte igen och kände mig som en efterbliven mutantfisk i en krossad skål med haschlösning - Helt naturlig alltså!
Klassen njöt av det komiska i det hela. Johanna verkade mest lite rädd. Detta var ju inte den överambitiösa fascist-Simon med anteckningsblock och penna i högsta hugg som hon lärt känna mig som utan helt plötsligt hade det öppnats en sinnesförvridningens Pandoras ask och ut ur den hade djävulens psykopatiska kusinbarn skuttat fram och bosatt sig i mitt spretkalufsbeklädda huvud.
Alltid lika roligt att överraska! Särskillt eftersom jag alltid av naturen tett mig mentalt originellt.
Nästa projekt blir att föra över de pragmatiska produkterna ur denna härliga psykos till numret inom sina egentliga ramar.
Smaskens!
Dagens sånglektion gick riktigt bra, och förutom att jag ÄNTLIGEN fick lära mig vad vibrato egentligen är, hur Sanna Nielsen missbrukar det och hur det verkligen fungerar så konstaterade vi att min andra "Mary-låt" ska "översättas" från amerikanska till brittiska.
Here's the shit:
Dags för lite sömn. Det blev inget gymmande idag. Känner mig jätteseg och befarar att det är någon sjukdom som behagar bosätta sig i mitt taniga sköte.
Hon slogs av den fullständigt briljanta idén att jag skulle vara en mentalpatient med tvångströja som hade syner i huvudet om Manhattan och allt man kunde se där, det var alltså storstadsstressen som gjort mig sjuk. Hon gav mig diagnosen paranoid psykopat med en lätt touch av schizofreni. Till en början höll jag på att skratta halsen av mig och jag såg framför mig hur Mary Hammond herself bevittnade detta och sakta men säkert adderade en munkavle till min i övrigt psykofarmatiskt riktiga beklädnad.
Jag försökte igen och kände mig som en efterbliven mutantfisk i en krossad skål med haschlösning - Helt naturlig alltså!
Klassen njöt av det komiska i det hela. Johanna verkade mest lite rädd. Detta var ju inte den överambitiösa fascist-Simon med anteckningsblock och penna i högsta hugg som hon lärt känna mig som utan helt plötsligt hade det öppnats en sinnesförvridningens Pandoras ask och ut ur den hade djävulens psykopatiska kusinbarn skuttat fram och bosatt sig i mitt spretkalufsbeklädda huvud.
Alltid lika roligt att överraska! Särskillt eftersom jag alltid av naturen tett mig mentalt originellt.
Nästa projekt blir att föra över de pragmatiska produkterna ur denna härliga psykos till numret inom sina egentliga ramar.
Smaskens!
Dagens sånglektion gick riktigt bra, och förutom att jag ÄNTLIGEN fick lära mig vad vibrato egentligen är, hur Sanna Nielsen missbrukar det och hur det verkligen fungerar så konstaterade vi att min andra "Mary-låt" ska "översättas" från amerikanska till brittiska.
Here's the shit:
Dags för lite sömn. Det blev inget gymmande idag. Känner mig jätteseg och befarar att det är någon sjukdom som behagar bosätta sig i mitt taniga sköte.
Ha en sinnessjukt god natt!
Kommentarer
Trackback
