Haaarrrlllååå!!!

Efter en biltur från Lule med systeryster och Figaro d.ä. anlände vi så till slut till hembyn. Efter lunch och en kopp kaffe tog jag skotern till grannbyn för lite själslig regression då jag i sällskap med lillasyster och vår adoptivgranne åkte stjärtlapp och bob i en brant nerförsbacke vilket vi avslutade med mysfika i snön och att köra fast med skotern lite lätt (bara för att fira hemkomsten...lr nåt...)

Begav mig in till Elina för att sjunga lite inför begravningen.

På onsdag var det då dags att jordfästa kära gamla mormor. Det hela gick så fint till. Hela begravningen från början till slut genomsyrades av vacker värdighet. Som den dåtidens "feminist"  hon var kändes det inte mer än rätt att det var 6 stycken av mostrarna som bar kistan och prästens insats var innerlig och harmonisk med hoppfulla tal fyllda av vackert målande beskrivningar. Jag sjöng till slut, tätt flankerad av Elina som var beredd att rycka in, men rösten höll hela vägen. Kändes fint att kunna ta farväl av mormor på det sättet och jag ångrar inte ett dugg varken att jag hälsade på henne på Wassarahem varje gång jag kom upp på lov nu sista tiden eller att jag tittade på henne som död när de öppnade kistan. När begravningen var slut så rafsade vi ihop vår sångrekvisita (gick väldigt smidigt då jag sjungit där så ofta att jag vet precis vart allt ska vara - ännu en dag på jobbet helt enkelt) och tänkte vänta i församlingshemmet tills de hade sänkt ner henne. En hastig blick på Elina och 2 sekunder senare satt vi i hennes "stadsjeep" för att i full fart bege sig mot kyrkogården - klart att jag skulle vara med hela vägen.

Det blev en trevlig stund på församlingshemmet med prat, skratt, snyftningar, god mat och en hel del vackra telegram. Eftersom jag och Elina ändå var uppsjungna och i farten så drog vi av "The Rose" sådär 2-stämmigt som vi brukade smörsjunga den i gymnasieskolans ytligt kollektivistiska korridorer. I och med att min gitarr var kvar i bilen så dristade jag mig om att för första gången i mitt liv spela piano offentligt. Bortsett från att dubbla bastoner och sustainpedaler aldrig har varit min melodi så lyckades jag väldigt väl med att leverera kompet i C-dur utan större fadäser.

Avslutade det hela med en lång släktstund hos moster Anita. Shit vad många vi var när man satte in hela släkten (nästan) i ett hus. Drog mig till slut hemåt, hämtade in Linnea till brorsans lägenhet där hon och Anna slingade håret på mig. Nu har jag nästan hela regnbågens brun/röd/blonda nyanser i håret. Rätt schysst faktiskt!:)

Idag har jag ägnat hela dagen åt familjen. Har lagat och avnjutit en påskmiddag med dessert, passat Elias och roat honom med att pynta påskriset som jag personligen huggit, gömt påskägg, tagit en promenad och sedan bara tagit det lugnt. Jag är ganska...eller...RIKTIGT URKASS på det. Blir ofta mest bara melankolisk och deppig så jag behöver öva på det. Ska snart borsta tänderna och kila över till vår lilla lillstuga dit jag ofrivilligt valt att emigrera till för att kunna styra någorlunda över mina sovtider. Där ska jag ta igen 4 veckors Kalle Anka-tidningar och dejta min Kanadensiska grangitarr.

Jobb imorgon...hur mycket panik kan Zimånsson få i repan en påskhelg? Det återstår att se...

Ska sova gott inatt i alla fall!:)