Haaarrrlllååå!!!

...brr...

...OREO!!!

Huh...

Ett par erfarna kalorijägare har samlats för att recensera den gastronomiska nyheten Oreo.
Produkten bedöms efter reklam, förpackning, smak, utseende, användningsmöjlighetsfaktor samt en hel del övriga subjektiva parametrar.

Hypotesen i försöket är att kakhelvetet är överreklamerat och vedervärdigt.

Instruktioner: Upptäck paketet i affären, köp det, öppna förpackningen, vrid, slicka och doppa.

Deltagare: Anonymt kakmonster med mångårig sötsakserfarenhet, Ingelah Zimånzzhån (kakkonsult och dokumentator), ett paket Oreo, hushållspapper och en doppkopp fylld med 3% ekologisk mjölk.

Utfall:

- Kakan har smakrabatt på Coop. Ett plus även om hyllan var svår att hitta och fult designad.
- Den första kakan i vår förpackning gick EJ att vrida isär. Detta är allvarligt. Lurendrejeri och falsk marknadsföring. Det är sååå vridet!
- Den andra kakan erbjöd vi en högre frekvens hushållsvåld vilket resulterade i att locket lossnade i en våldsam fart som hade kunna resultera i gastronomimiljömässiga hemskheter.
- Den tredje kakan gick inte heller att vrida isär men däremot ryckas itu. Dock så höll det vita kletet sig inte riktigt på en sida utan en ful liten klick satt obstinat kvar på den motsatta halvan.
- Det vita kletet smakar florsocker och vatten. Jävligt party.
- Det bruna kexmaterialet smakar blodpudding.
- När man äntligen fått lös kakdelarna från varandra (varför följer det inte med någon utförligare instruktionsbok) och ska slicka på fanskapet så går de inte att trycka ihop så att de hålls fast utan att objektet finfördelas något.
- Vid doppningsförfarandet lossnar kakans under- och överdel och ungefär en tredjedel av sötsaken plaskar nu omkring i vår doppkopp och kommer om några minuter idka avföringsliknelse i vår ädla mjölkbehållare.
- Kakan smakar kemikalier.
- Doppkoppen känner sig sunkig.
- Kakmonstret börjar tröstäta chips istället.
- Zimånzzhån avslutar experimentet innan fler individer far illa.

ÄT INTE OREO!!!