Haaarrrlllååå!!!

Kan någon vänlig själ förklara detta fenomen för en i den moderna frosserigastronomin disorienterat kakmonster.
Vad i justitieministerns heligaste hålor är detta?
Varför ska man slicka på fanskapet efter att ha separerat dessa 3 delar i 2 lika stora ansamlingar konserveringsmedel och E-nummer med kakessens och spår av naturliga ingredienser någonstans på plats femtioelva i innehållsförteckningen?
Varför kan man inte börja sönderdela smulsunket till fetmaföda direkt med tänderna utan att gå lös oralt på den som om det vore en sexleksak för tröstätande förpubertalskor i 6-årsåldern?

OCH VARFÖR DÖPER MAN KAKSAKEN SOM OM DET VORE EN KÖNSSJUKDOM?

- "Vill ni ha oreo kära fikagäster?"
- "Näää, det är väl därför man använder kondom. Men en kaka vore trevligt?"





Tacka vet jag gamla hederliga SLICKFRIA ballerinakex!


Nåväl. Har vänt tillbaka dygnet någorlunda efter nattveckan. Har hunnit med att spendera kvalitetstid med mina homies, bokföring, simmat mig till träningsvärk på insidan av knäna, gymmat, promenerat i mina nya dyra spring-/promenadskor som ska vara SKOnsamma (hittar ni ordvitsen måntro?:P) för knäna, haft en härlig schlagerstund med Sara och hälsat på på Landsbygdsrådet.

Lillis bjöd över mig på en öl och lite LAN här i veckan. Passade på att kika förbi eftersom vi går på skiftlagen efter varandra och bara är lediga samma helg/vecka en gång per skiftcykel, alltså knappt en gång i månaden. Jag var oerhört imponerad över mina skills i CS och framförallt Worms. Här skulle jag kunna flika in med massor av WOW-iga fackuttryck men jag besitter tyvärr inte riktigt det vokabuläret.

N00b!

Formateringen av datorn verkar gå framåt.
Jag använder den nu och den verkar hålla.

Peppar, peppar slå mig i skallen.

Cubase och ljudkortet är också installerat så nu ska jag bara försöka ordna till ljudinställningarna så kan jag börja kreera.

...

Elina är hemkommen och mitt lilla crew är återigen förenat.

Raggarträff imorgon och burlesque-show i afton.

En helt vanlig helg i Gällivare.

Sha-La-Lie, Sha-La-Laa!

Efter att ha återställt mitt rum i Flintan B till samma extraordinära fulhet som den utstrålade innan mitt kulturnördiga bostadsavtryck anlände jag hemma i Sakajärvi där en hel helg gick åt till att städa, röja och organisera så att hela mitt liv kuna komprimeras till en garderob, ett skrivbordsskåp och ett par flyttkartonger. Känns finfint. Har hunnit med kvalitetstid med en del av de närmast sorgsliga och ett litet återfall i buggvärlden. Gällivare står kvar och Sakajärvi är lika fint som alltid, även i midnattssol och minusgrader en stillsam junimorgon.

Var riktigt nervös inför första skiftet i Aitik i måndags, även om jag skulle jobba med Johannes skiftlag där jag är bekant med de flesta. Nervositeten höll dock bara i sig i sisådär några minuter och hela veckan gick fruktansvärt fort. Vi har alltså haft rejält roligt:)

Ordvitsar, sexskämt, intervjuer och önsketimmen.

Ett stickprov på den underbara humor som får mig att skratta högre än vad de flesta snurrande och surrande mekanikreliker förmår att klanka fram i decibelväg.

Försöker lära mig så mycket jag kan om de andra avdelningarna i gamla verket så att jag har större chans att få fortsätta vikariera till hösten. Trodde att jag bara skulle få ett par veckor men jag har haft turen att få schemalagt arbete ända till mitten på augusti. Känns skitkul! Hade varit riktigt spännande att få ta sig upp till nya trettiosexmiljonertonskapacitetanrikningsverket och jobba så just nu känner jag ingen panik att lämna orten. Det mesta känns fint med livet i sådär största allmänhet. Har aldrig kännt mig mindre uppstressad. Vi tar väl en dag i taget så ser vi vad som händer:)

Har försökt formatera familjedatorn så att jag kan sätta igång med mitt studerande men kombinationen undertecknad och teknik är inget man nämner i samma mening förutom i rättsliga sammanhang. Nåväl, ¨ger det en chans och skiter det sig får jag anlita hjälp eller inköpa en ny dator.

Nu ska jag gå och lägga mig så dygnet ligger på rätt sida om sömncykeln...eller tvärtom...

Jajjemen!

...är svåra att sammanfatta i ett litet blogginlägg.

Var nog en av få i klassen som inte grät på avslutningen igår...inte för att jag är känslokall, jag är snarare en väldigt sentimental och vemodig person, utan jag är så otroligt stolt, nöjd och euforisk över allt jag lärt mig och alla härliga människor jag fått träffa. Just nu känns det dock skönt att få slippa varandra, vi har nött på varandras goda och dåliga sidor konstant under dessa år och även om det har varit jätteroligt till största delen så kan vi behöva lite luft mellan våra releverande danstår.

Måste dock säga att jag trots mins manodepressiva tendenser som svänger brutalt våldsamt från optimistiskt energiknippe till bitter liten djävul så älskar jag mina klasskompisar och lärare innerligt och jag är ganska så säker på att jag kommer ha kontakt med allihopa mer eller mindre. Känner mig både som en bättre artist och en lite lyckligare idiot;)

Nåväl...

Livet går vidare och det känns underbart!

Finns så mycket jag skulle vilja göra och så mycket jag definitivt inte har tänkt befatta mig med. Huvudsaken är att jag tänker försöka vara öppen och bejaka livet samtidigt som jag vill fortsätta förverkliga mina drömmar en efter en som jag konsekvent har gjort hela livet igenom.

Idag är jag hemma i Sakajärvi och hur acklimatiserar man sig bättre än genom att städa och organisera bland sina prylar och pinaler samt hjälpa storebror med hans stugprojekt i Granhult.



Några sista bilder från MA:





- Sista filmmyset i Flintan B (jag gick och övade sen;P)
- Madde putsar fönster som ett led i den kollektiva storstädningen
- Härlig grill- och karaokekväll hos Leif ute på revet
- Avslutnignsfika
- Dagen efter festen då polisen kom;P
- TSP innan schlagerkvällen på Mariehem
- Hiphop på revet
- STÄPO laddar upp inför urstädningen av mitt lilla internatrum
- Sista bilden på klassen i klassrummet

 

Examensskål och kramring i aulan <3

Snälla, snälla, snälla, stanna kvar hos mig!;)



Tack för allt!:)